1. En uppdragsgivare gör en beställning, oftast per telefon

2. Jag kastar ner några spridda, krumelurer på ett papper 

3. Jag läser texten som ska illustraras. Fler snabba skisser

4. Jag bläddrar i min hög av tidskrifter och magasin

5. River ut en inspirerande sida, en färg ett fragment

6. Klipper, river, tittar, väljer

7. Skannar in 

8. Tecknar och fogar samman delar i Photoshop

9. Delarna faller på plats, helheten börjar ta form

11. Går in i den fördjupade tecknar-koncentrationen, justerar, lägger till och tecknar i stort sett färdigt bilden. Det kan ta ett par timmar eller till och med ett par dagar

12. Jag skickar en nästan färdig, lågupplöst bild för påseende

13. Inväntar kommentarer från updragsgivaren

14. Gör eventuella ändringar och gör klart bilden

15. Stämmer av ännu en gång med beställaren

15. Sparar i tif och skickar ett original med mejl

16. Skriver och skickar iväg en faktura, helst per mejl

När jag tittar på min bild, så här lite i backspegeln, tänker jag plötsligt; varför gav jag inte henne ett paraply, den optimistiska?  Och Ior-kvinnan, hon kunde åtminstone ha fått ett ihopfällt ett.  Som en slumrande möjlighet. Nu står de där blöta om fötterna för alltid bägge två. Och vem får rätt då? Är det inte Ior? Fast å andra sidan; vem är gladast, tja…

Och om den vänstra kvinnan är Ior. Vem är den högra då? Är det Nalle Puh?

Illustration till vårens nummer av M Psykologi

På 90-talet gjorde jag en serieruta för Idagsidan i SVD, som hette MU. Mu är svaret på en buddistisk koan, en sorts meditation skulle man kunna säga. Frågan lyder ”Har hunden buddanatur?”  Denna fråga ska man begrunda och någonstans på vägen ska svaret Mu uppenbara sig… Mu lär betyda något i stil med ingenting eller intet. Förstår man detta så har man nått upplysning.

Jag har inte nått till någon större insikt men blev inspirerad att teckna denna trebenta huvudfoting. En varelse med funderingar om allt som hör livet till.

Det är en konst att se det vi faktiskt har i stället för att bara fokusera på det som fattas. Pessimisten tror aldrig att hon kan göra något bra, i så fall var det bara slumpen som avgjorde. I senaste numret av M Psykologi skriver Catarina Baldo Z om den nya optimistiska psykologin, som absolut inte handlar om att man inte ska känna tvivel, rädsla eller oro. Positiv tillit handlar om att man väljer att tro på sin egen förmåga. Och det går att lära om…

illustration M Psykologi nr 1 2010

Mattias Gordon och jag är igång med vår lilla film Andens resa. Mattias klipper ihop en storyboardfilm och jag jobbar med bakgrunderna. Här ser ni en av dem. Anden ska ta oss med på en nyfiken färd i tiden före Big bang. Och det är precis där vi befinner oss nu med filmen – i tiden före födelsen.

illustration; SKTF-tidningen, om tråkiga möten

Kanske något för oss illustratörer att tänka på? Här har ni alla frilansare – Hela mumsiga listan!

SKtf-tidningen gav mig det här smaskiga uppdraget 2009.

Ja kanske att Wabi Sabi är precis det som vår tid verkligen längtar efter. Dags att se skönheten i åldrandet. Med eller utan stöttor.

 Jag önskar alla en riktigt fin men ändå ofullständig Påsk!

Tidningen M Psykologi kommer ut med sitt andra nummer i april och under våren ska jag även göra ett större jobb till en helt ny lärobok i ämnet. Människan och hennes inre är ju ett favoritämne och att få berätta om det med bilder är fantastiskt roligt.

Enligt jobbcoacherna ska man kunna göra en kort och slagkraftig  presentation av sig själv och sin verksamhet. Sen delar man ut ett visitkort. Alltid på språng att sälja sig. Det kallas för hisspresentation. Helst ska man ha en speciell image också. Ett par läderbrallor eller varför inte älghornsfrisyr?

Här sitter jag nu i  min tecknarateljé, jag har förstås en fantastisk frisyr med pennor i håret (som du får föreställa dig) och så vill jag meddela helt kortfattat, att jag är en superbra illustratör som älskar att göra bilder som berättar om människor. Visitkortet kan du få när vi ses. Ring så tecknar jag!

Illustrationen med älgfrisyr är teckan för SKTF-tidningen