KATI METS

En collage blir till

En illustrationsprocess kan se ut så här:

1. En uppdragsgivare gör en beställning, oftast per telefon

2. Jag kastar ner några spridda, krumelurer på ett papper 

3. Jag läser texten som ska illustraras. Fler snabba skisser

4. Jag bläddrar i min hög av tidskrifter och magasin

5. River ut en inspirerande sida, en färg ett fragment

6. Klipper, river, tittar, väljer

7. Skannar in 

8. Tecknar och fogar samman delar i Photoshop

9. Delarna faller på plats, helheten börjar ta form

11. Går in i den fördjupade tecknar-koncentrationen, justerar, lägger till och tecknar i stort sett färdigt bilden. Det kan ta ett par timmar eller till och med ett par dagar

12. Jag skickar en nästan färdig, lågupplöst bild för påseende

13. Inväntar kommentarer från updragsgivaren

14. Gör eventuella ändringar och gör klart bilden

15. Stämmer av ännu en gång med beställaren

15. Sparar i tif och skickar ett original med mejl

16. Skriver och skickar iväg en faktura, helst per mejl

Varför tecknade jag inte ett paraply?

När jag tittar på min bild, så här lite i backspegeln, tänker jag plötsligt; varför gav jag inte henne ett paraply, den optimistiska?  Och Ior-kvinnan, hon kunde åtminstone ha fått ett ihopfällt ett.  Som en slumrande möjlighet. Nu står de där blöta om fötterna för alltid bägge två. Och vem får rätt då? Är det inte Ior? Fast å andra sidan; vem är gladast, tja…

Och om den vänstra kvinnan är Ior. Vem är den högra då? Är det Nalle Puh?

Illustration till vårens nummer av M Psykologi

Halv-fullt eller halv-tomt?

Det är en konst att se det vi faktiskt har i stället för att bara fokusera på det som fattas. Pessimisten tror aldrig att hon kan göra något bra, i så fall var det bara slumpen som avgjorde. I senaste numret av M Psykologi skriver Catarina Baldo Z om den nya optimistiska psykologin, som absolut inte handlar om att man inte ska känna tvivel, rädsla eller oro. Positiv tillit handlar om att man väljer att tro på sin egen förmåga. Och det går att lära om…

illustration M Psykologi nr 1 2010

Min senaste illustration

Det blir ofta collage när jag gör illustrationer nu. En kär gammal bekant i ny tappning skulle man kunna säga. Klippa är bra omväxling för handen. Flytta rund bitar. Rytm och innehåll. Lek och allvar. Nya kombinationer av form och färg. Krockar och harmonier. Kommer att tänka på den där gamla ramsan; Något gammalt, något nytt,  något lånat,  något blått… (det rimmar bra på engelska) vilken färg som helst funkar förstås.

illustration; SKTF-tidningen, om tråkiga möten

Så hemskt och alldeles underbart

Det finns plusord och de säljer. Det är oemotstånliga ord som ingen kan motstå. Sexmissbruk. Hela listan. Otrohetskarusell. Så säger de som vet. Plusord får ögon att tindra och de säljer lösnummer. 

Kanske något för oss illustratörer att tänka på? Här har ni alla frilansare – Hela mumsiga listan!

SKtf-tidningen gav mig det här smaskiga uppdraget 2009.