Ja kanske att Wabi Sabi är precis det som vår tid verkligen längtar efter. Dags att se skönheten i åldrandet. Med eller utan stöttor.

 Jag önskar alla en riktigt fin men ändå ofullständig Påsk!

Det här med att skapa. När jag var liten tecknade jag mycket tillsammans med min farmor . Hon som oftast var lite stram, visade mig en annan och friare dimension som bestod av papper och kritor. Vi satt ofta i skogen och tecknade. På sitt stillsamma sätt visade hon mig en Mening med stor M. Meningen att fritt få uttrycka sig.  Och jag fick lär mig något för livet. Ett sätt att kommunicera men också ett sätt att vara. Att vara just här och just nu.

Collage av Kati (jag vet inte vem som fotade mig som 2-åring)

Måste man sy raka sömmar? Hur många gånger får man sticka sig på nålen eller sy fel?

Går en kurs i Sören Kirkegaards filosofi med Ted Harris och på den vägen är det. Vem är jag har alltid intresserat mig och nu har min kroppssjäl fått nytändning i frågan. Människor i alla tider har tänkt och studerat och antecknat och nu har jag förmånen att botanisera i denna gigantiska skattkista.

Sören K ansåg att vårt samhälle led brist på autenticitet och innerlighet. Och han levde på 1800-talet. Det är bara att låta sig inspireras! Innerlighet. Ja.

Illustration för Ess i svenska Antologi 7, Natur & Kultur

Jag funderar en hel del på om människor blir klokare med åren. Och ja, kanske är det något att hoppas på för den som inte har stelnat helt på vägen. För att bli visare måste vi våga leva, känna, se. Sen kan man ändå inte vara säker…